Hormonoffer

Hela den här morgonen har i stort sätt börjat helt åt helvete.
Har satt mobilen på väckning klockan 12 ( ifall jag skulle råka sova bort hela dagen)
Jag går upp direkt efter att klockan väckt mej ur en hemsk dröm som jag sitter och tänker på just nu.
Jag reser mej för att gå mot dörren men serru det ligger en stor hög med ap-tjocka böcker mitt på golvet som jag själv har lagt dit. Och jag ser ju såklart inte dom så det första jag gör är att slå i foten mitt på en av de där jävla bok-kanterna. Och får ett sår på foten som svider så jag vet inte vad. Great!
Går ner till köket, gör en toast, tjockar i mej den och sista tuggan ser jag att voila! Det är mögel på mackan.
Får panik och springer upp till min syster och frågar om det är farligt att äta en möglig macka. Det var det som tur inte. Jag går in i hennes rum och letar efter en sak när jag drar ut en låda råkar jag skära mej på en trasig kant. Som gör ett snitt mitt där man böjer långfingret. ( Jag har en extrem fobi för blod så jag blir lite lätt nervös)
Jag går in i badrummet för att byta några ord med min syster. Så säger hon " Du har en finne på näsan"
Tack tack tack, det värmer såååå att du säger det, jag älskar dej också.
Lite irriterad går jag ut ur badrummet och såklart ligger dammsugaren mitt framför ögonen på mej men det ser ju inte jag, så jag trillar rakt över den. Jag håller på att få ett seriöst dampanfall nu kan jag säga. Jag går in i mitt rum och slår armbågen i dörrhandtaget. Slår i cp-nerven. 
( Vid det här laget funderar jag seriöst på att hänga mej i sladden till datorn) Men jag håller mej. När jag tror att, så nu är det över. Haha eller inte. Så går jag ner till dörren för att ta upp posten slår jag huvet i dörrhandtaget.
Ok that's fucking fucking motherfucking it! Jag ringer desperat till räddaren i nöden ( Alice!) Tack för att du finns.
Och jag biktar mej och hon är en ängel och hjälper mej att lugna ner mej.....
Så nu, ska jag försöka klara av att bädda sängen och röja upp här hemma utan att bryta nacken eller slå ut framtänderna. För det vore ju nästan föööööör hett! 
Peace out!
 



Dagen tack går till: Alice, räddaren i nöden i alla lägen. Va fan skulle jag göra utan dej? Tack!

Naken?

Varför står jag i evigheter och försöker välja ut vad jag ska ha på mej imorn på vår ettårsdag?
Han har sett mej naken 641197 gånger. Jag kan ju fan lika gärna gå naken....

Så jävla tjej

Jag hade för några månader en diskution med min pojkvän över telefon. Det var på kvällen och båda var lite trötta och det kanske var lite sent för att prata i telefon, men vem bryr sej?
(Man kommer ju ändå inte på hur dumt det var att man satt uppe så länge förän man ska gå upp morgonen efter)
Men iaf, vi satt typ och hackade på varanda på skoj. Jag sa nåt och så säger min pojkvän " Kom då, kom då!"
Och för typ en sekund glömmer jag bort den moderna spårket och frågar " Vart ska jag komma...."?
Då utbrister min snälle pojkvän " DU ÄR SÅ JÄVLA TJEJ LEA!"
Så jävla tjej? Vadå så jävla tjej. Sure som fan att jag har bröst och hela köret men vadå....?
Haha vi skrattade åt min otroliga dumhet och sen var det ur luften.
Men jag har fortsatt tänka på det där lite.
Och har hamnat i situationer där jag är såkallat "så jävla tjej"
Jag och mina fina vänner Ida och Linn gjorde en uppgift under kemi lektionen. Men det gick åt helvete och vår lilla uppgift börja brinna. Och vi hade snackat om att  om det börjar brinna tar man det lugnt och skruvar av gasen.
Men nu var det såhär att istället för att skruva av gasen så brister alla tre ut i en mindre panik och bara skriker som tre små pippinett-flickor som just har sett en affisch på en naken man med en 24 cm dase. Och vi viftar med våra små pippinett händer och hoppas att snart ska väl det ändå sluta. Så hör man en arg röst bortifrån ett annat bord
"Men stäng av gasen då för fan!" Och då samlar vi ihop oss och Linn vrider av gasen. Alla stirrar på oss. Allas blickar menar ungefär samma sak. Det vill säga: Jävla idiottjejer som inte ens kan göra en kemi uppgift utan att misslyckas. Jaha men sorry då, vi betedde oss som tre blåsta Big Brother tjejer men so what?
En annan gång var när jag och min pojkvän låg och myste i min soffa så drog han sin kind över min och jag trycker bort  honom direkt och utbrister " Mitt smink!"  ( Hur står han ut med mej?)
Och nu satt jag här igår och skulle välja design till min blogg. Och direkt så blir min reaktion: " Love, guuuuud va söt den tar jag"
Jag kan inte ens välja en desgin på min blogg utan att vara "så jävla tjej"
Du hade rätt Benjamin. Jag är så jävla tjej. Och det är nog bara att acceptera och gå vidare.image2    Mer tjej än så här kan det inte bli....

Obekväm på tunnelbanan

Ett flertal gånger i mitt liv har jag känt mej läskigt obekväm i vissa situationer.
Då menar jag inte när man får kallelsen att man ska till tandläkarn eller när halkar på en isfläck på skolgården. Det är bara hemskt. Utan jag menar när man är riktigt obekväm i en situation och man kan liksom inte åla sej ur den.
Tex när jag skulle till doktorn i onsdags. Jag stressar så jag tror att hag ska bryta ihop och böla innan jag ens kommit utanför dörren. Men jag klara mej och hinner med tunnelanan.
Jag känner mej en aning un fresh kan man väl säga. Jag håller väskan i högsta hugg och bara väntar tills jag ka sätta mej och lugnt lyssna på musik.
Men det är det som är grejen...
Jag får ju inte gör det.
För när jag äntligen ser en plats där jag tänker sätta mej ser jag det man allra minst vill se.
Min granne.
" Leeeah! Kom och sitta kom och sitta!" säger hon och ler så man tror att snaaaart lossnar underkäken.
" Hehe...heeej" säger jag. Och jag måste erkänna att jag faktiskt försökte se lite glad ut. Men det såg nog mera ut som en grimars. Men hon verkade inte ta illa upp.
" Vart ska du så här dags lilla vän? Klockan är ju ett på eftermiddagen...." frågar hon och ser ut som en tvättäkta bullmamma som väntar på att sina barn ska komma hem och upptäcka att mamma har gjort en heeeelt ny plåt med 511 nya kanelbullar som bara väntar på att bli uppätna.
" Jag är sjuk, så jag ska till doktorn" svarar jag och ber till gud att hon inte ska fråga vad jag är för sjuk.
" Oj oj oj lilla vän! Vaför är du sjuk?"
Men hur fan ska jag veta det????
" Ja det är något som går i skolan tror jag"
"Jassååå Jassååå, vad jobbigt då....mmm så jobbigt"
Hahaha no shit kvinna??
Och hon pladdrar på och pladdrar på.
Och den frågar hon frågan som man inte vill höra.
"Och hur går det i skolan då?"
Jadu, det suger. Så jävla hårt. Jag är försenad med typ alla inlämmnings uppgifter, jag har skrivit ner vad jag ÄTER på ett papper över en hel vecka,  jag måste va med mer på gympan och helst av allt vill jag pensionera mej från all den där skiten.
"Jodå, det går bra, det är ju så mycket  nu med betyg och så men det går"
Haha fy fan va du ljuger Lea.
"Nämen så bra så bra så bra"  säger hon och ler så läskigt vänligt att jag blir rädd.
Så hör man " Nästa Fridhemsplan"
Jag ser min chans, hon ska av vid T-centralen.
"OOOOOJDÅ! Jag hade glömt att jag skulle gå av vid FRIDHEMSPLAN idag! Hehehe, men vi ses.....he..hejdå"
För första gången i mitt liv har jag flytt från min egen granne som bjöd mej på saft när jag va liten. Förlåt *******
men jag orkade inte sitta där och diskutera vädret och att du varken dricker alkohol eller kaffe. Förlåt förlåt förlåt.
Jag går av och går en omväg till doktorn. Och när jag äntligen är påväg hem och står vid Fridhemsplans station och går på tåget skiter jag i vart jag sätter mej. Men oj vad jag inte skulle ha gjort det. 
För mitt emot mej sitter en lärare från min underbara skola. Som jag visserligen inte har i nåt äme men det hindrar inte henne från att börja prata. Så då är det bara att börja om från början.
"Heeeeeeeeeej.....fuck fuck fuck"




Dagens tack går till: Min egen mamma som lät mej stanna hemma idag. Tack tack 


Blogg

Då har jag lagt ner fem min av min dyrbara tid till att skaffa en blogg.
Så vad gör man med en blogg då?
Skriver om sitt otroligt ointressanta liv, lägger ut bilder, skriver lite hur besöket hos mormor var förra fredagen, berättar att man lärt sig göra sparrissoppa på hemkunskapen och att man ska ta bort sin limegröna tandställning om tre år och har redan gjort en nedräknings-kalender som man satt upp vid sängen så man varje natt kan ligga och tänka " Nu är det bara 3 år och 159 dagar kvar......åh så spännande"
Japp, det är typ det man gör.
Så varför inte prova?
Jag var inte hos mormor i fredags och jag vet inte ens hur sparris ser ut ( kom igen vem fan vet det?) och jag har absolut ingen limegrön tandställning. Men jag kan ändå dela med mej av mitt underbara...intressanta liv.

Just nu kunde mitt liv inte vara mer ointressant om jag ska va ärlig.
Jag är magsjuk och har haft migrän hela natten.
Om någon såg mej nu skulle dom nog börja undra om jag hade rymt från psyket eller om jag var hög och typ gått vilse från plattan. Men det har jag faktiskt inte gjort, tro det eller ej.
Min kära mamma säger åt mej att äta kokta morötter och dricka vatten....
Jag blir typ deprimerad när jag hör det.

Morötter......och vatten. Kom igen.

Ni som känner mej vet att jag klarar mej inte på morötter och vatten.

Och på lördag firar jag och min pojkvän ett år tillsammans. Och han ska bjuda ut mej på resturang....

Och här sitter jag och är magsjuk. Det är nog bäst att jag trycker i mej mina äckliga morötter och dricker det där jobbiga vattnet så jag blir frisk. För det värsta som skulle kunna hända är att vi måste sitta här hemma i tystnad för att vi inte kan gå ut och det är mitt fel. Och i ren panik erbjuder jag honom lite kokta morötter och vatten.

Då skulle jag aldrig förlåta mej själv.




Dagens tack går till: Serien Nya Tider, garvade mej igenom hela avsnittet för det var så grymt töntigt. Ni gjorde min dag med era otroligt serösa blickar och manus. Tack tack .

image1 (så här ser sparris ut)

Nyare inlägg
RSS 2.0