Obekväm på tunnelbanan
Ett flertal gånger i mitt liv har jag känt mej läskigt obekväm i vissa situationer.
Då menar jag inte när man får kallelsen att man ska till tandläkarn eller när halkar på en isfläck på skolgården. Det är bara hemskt. Utan jag menar när man är riktigt obekväm i en situation och man kan liksom inte åla sej ur den.
Tex när jag skulle till doktorn i onsdags. Jag stressar så jag tror att hag ska bryta ihop och böla innan jag ens kommit utanför dörren. Men jag klara mej och hinner med tunnelanan.
Jag känner mej en aning un fresh kan man väl säga. Jag håller väskan i högsta hugg och bara väntar tills jag ka sätta mej och lugnt lyssna på musik.
Men det är det som är grejen...
Jag får ju inte gör det.
För när jag äntligen ser en plats där jag tänker sätta mej ser jag det man allra minst vill se.
Min granne.
" Leeeah! Kom och sitta kom och sitta!" säger hon och ler så man tror att snaaaart lossnar underkäken.
" Hehe...heeej" säger jag. Och jag måste erkänna att jag faktiskt försökte se lite glad ut. Men det såg nog mera ut som en grimars. Men hon verkade inte ta illa upp.
" Vart ska du så här dags lilla vän? Klockan är ju ett på eftermiddagen...." frågar hon och ser ut som en tvättäkta bullmamma som väntar på att sina barn ska komma hem och upptäcka att mamma har gjort en heeeelt ny plåt med 511 nya kanelbullar som bara väntar på att bli uppätna.
" Jag är sjuk, så jag ska till doktorn" svarar jag och ber till gud att hon inte ska fråga vad jag är för sjuk.
" Oj oj oj lilla vän! Vaför är du sjuk?"
Men hur fan ska jag veta det????
" Ja det är något som går i skolan tror jag"
"Jassååå Jassååå, vad jobbigt då....mmm så jobbigt"
Hahaha no shit kvinna??
Och hon pladdrar på och pladdrar på.
Och den frågar hon frågan som man inte vill höra.
"Och hur går det i skolan då?"
Jadu, det suger. Så jävla hårt. Jag är försenad med typ alla inlämmnings uppgifter, jag har skrivit ner vad jag ÄTER på ett papper över en hel vecka, jag måste va med mer på gympan och helst av allt vill jag pensionera mej från all den där skiten.
"Jodå, det går bra, det är ju så mycket nu med betyg och så men det går"
Haha fy fan va du ljuger Lea.
"Nämen så bra så bra så bra" säger hon och ler så läskigt vänligt att jag blir rädd.
Så hör man " Nästa Fridhemsplan"
Jag ser min chans, hon ska av vid T-centralen.
"OOOOOJDÅ! Jag hade glömt att jag skulle gå av vid FRIDHEMSPLAN idag! Hehehe, men vi ses.....he..hejdå"
För första gången i mitt liv har jag flytt från min egen granne som bjöd mej på saft när jag va liten. Förlåt *******
men jag orkade inte sitta där och diskutera vädret och att du varken dricker alkohol eller kaffe. Förlåt förlåt förlåt.
Jag går av och går en omväg till doktorn. Och när jag äntligen är påväg hem och står vid Fridhemsplans station och går på tåget skiter jag i vart jag sätter mej. Men oj vad jag inte skulle ha gjort det.
För mitt emot mej sitter en lärare från min underbara skola. Som jag visserligen inte har i nåt äme men det hindrar inte henne från att börja prata. Så då är det bara att börja om från början.
"Heeeeeeeeeej.....fuck fuck fuck"
Dagens tack går till: Min egen mamma som lät mej stanna hemma idag. Tack tack
