Livet är en fest så bjud in dej själv!

Idag har min syn på bebisar förändrats radikalt!
Dom brukar ju va söta och lite små charmiga sådär. Gurgla fram något och sedan le som en dåre. Men....idag slog det mej att det finns undantag.
Jag satt på tunnelbanan påväg in till stan. Jag sätter mej och väntar på att tåget ska åka. Helt plötsligt sätter sej en kvinna med sin kanske 10 åiga dotter och även en liten liten i en barnvagn. Redan när dom sätter sej vid mej känner jag en våg av lukt från gammal välling, bebisbajs och bebisburkmat. ( Ville spy)
De tjockar ner sej och mamman envisas med att ha barnvagnen så att nästan ingen annan kommer förbi. ( och där med har hon just satt stopp för min enda flyktväg från stanken av bebisbajset.) Hurrey!
Eftersom det är en slutstation jag bor på står tåget där och väntar i evigheters evighet. Kan vi inte bara åka så dom kan gå av och jag kan börja andas normalt igen. Jag dör ju här!!!
Men det blir värre. Mamman tar upp den lilla bebisen ur vagnen. Jag sneglar på den för att se hur ungen ser ut. Det skulle jag inte ha gjort. DET VAR DEN FULASTE BEBISEN JAG NÅGONSIN SETT! Och jag menar allvar!!
Den var så in i helvete ful så jag ville gråta. Kinderna var stora som ballonger den hade snor i näsan, dregglade och hade en likadan mössa med vitt ludd på som jag hade när jag var liten. ( Jag var dock otroooligt schteek när jag var ynge dårå!)
Och bebisen var inproppad i en brun overall som hade tusen reflexer och små röda vinter kängor. Jag tittar bort. Vill inte se. Detta är ju hemskt!
Mamman tar upp ungen i knät. " Ja ussi bussi boooo!" Töntar hon fram medans hon gullar med.....den där lilla saken med snor och reflexer. Hur vågar hon trycka upp ansiktet mot en snorig apful bebis?? Ser hon inte hur den ser ut? Den kommer ju dränka henne i sitt dreggel och förstöra hennes frisyr med sitt äckliga SNOR!!
VAD ÄR DET HON INTE INSER?? " Nääämeeen ojdåå, lite snoorig vaa?? Liite snoorig??" Säger mamman och börjar gräva efter en näsduk. Jotack, ungen måste ju ha seriösa problem med bihålorna så som snoret rinner.
Hon torkar av näsan på lillen och fortsätter gulla. Då händer det! Den fula bebisen vänder sej om och tittar rakt på mej. VÄND DEJ OM DITT FULA FAN JAG VILL INTE SE!!
To late. Mamman ler stort mot mej. " Hon är glad och se dej, ser du??" Haha glad och se mej?? Jag vill gömma mej för din såkallade "BEBIS". " Hehe" får jag fram. " Hon är jättesnäll, köpt en ny overall till henne igår faktiskt"
Does it look like I care? " Haha ok...." sluta prata med mej. " Men hon är lite förskyd tror jag" No shit??
Ungen gurglar och det rinner snor, och kinderna bullas upp ännu mer. Jag vill härifrån nu nu nu!! Mamman ler mot mej, ungen dregglar och snorar, tåget åker äntligen från stationen. Vid nästa station ska dom av. " Hejdå på dej, nu ska vi ut och mysa lite i vinterkylan" Säger hon innan dom går av tåget. Glöm inte att köpa ett ton NÄSDUKAR! NI LÄR BHÖVA DOM. Vill jag ropa efter henne men det är klart jag inte gör.
Jag ser dom försvinna, den fula snoriga bebisen. Bebisar ska ju va söta. Runda och söta. Tänk om jag får ett sånt barn, med snor och dreggel och hamsterkinder.....Jag ska aldrig ha barn.

Dagens tack går till: Mamma! För hon smiskar skiten ur allt och alla!