Småfolket- the number one bitch
Det slog mej idag att de minderåriga börjar ställa oss äldre mot väggen.
Förrut var det ju de yngre som backade bort med sina små snobbenryggsäckar och rosa toffsar.
Men nu är det tvärtom. Det är vi äldre som backar bakåt från de små. Kanske har vi underskattat deras bitchighet? I don't know. Ett exempel jag kan ta är tex när jag och mina kompisar satt i en trappa i skolan. Vi hälsar glatt på alla små fyror och femmor och allt vad det kan va. Och de flesta vågar på sej ett hej tillbaka. Vissa tjejer fnissar bara till. Ja ett hej kan ju vara riktigt kul ibland. De flesta killar drar till med ett " Hej hej" medans de fortsäter gå.
Men så kommer det stora undantaget. Det är en kille. Han kanske går i fyran, kanske femman. Han måste ju såklart också bli hälsad på tänker jag och säger ett glatt " Hej!"
Till min förvåning ignorerar han mej inte bara, han skrattar inte åt mej, och han verkar inte bli stressad av det heller. Han vänder sej bara om ( det kändes som om just det gick i slowmotion) En riktig bitch-turn-around.
Sedan gör han det som fick mej att bokstavligt tappa hakan. Han höjer ena ögonbrynet, granskar mej nerifrån och upp och sedan säger han " Ehh.....typ Hej?" . Det var inget nervöst "eh" han gjorde. Utan det drygaste av drygaste man kan tänka sej. Och så går han vidare upp för trappan. Och lämnar mej med mina asgarvane kompisar. Tanken går runt runt i mitt huvud: Jag blev ägd av en liten snorunge! Helt otroligt SÖNDERÄGD blev jag.
Och den enda bilden i jag har i huvet är när den där.....lilla saken lyfter på ena ögonbrynet. Det är inte Mean Girls vi snackar om här. Det är en FYRA!! En fyra som langar bitchblickar och kör med from head to toe look. Inte ok.
Han ska va rädd för mej. Han ska säga ett nerövst " He- he -hej...." snava och ramla med sin musikpärm och springa vidare. Inga bitchfasoner!
Jag kan fortfarande se den där lilla snorungen göra den där blicken. Och jag ryser.
Gott folk, jag tror småfolket i världen är på språng och vi bör akta oss för detta kan bli blodigt.
Dagens tack går till: Arvid i min klass. Han förstår nog inte varför men han får det iaf. TACK!
Förrut var det ju de yngre som backade bort med sina små snobbenryggsäckar och rosa toffsar.
Men nu är det tvärtom. Det är vi äldre som backar bakåt från de små. Kanske har vi underskattat deras bitchighet? I don't know. Ett exempel jag kan ta är tex när jag och mina kompisar satt i en trappa i skolan. Vi hälsar glatt på alla små fyror och femmor och allt vad det kan va. Och de flesta vågar på sej ett hej tillbaka. Vissa tjejer fnissar bara till. Ja ett hej kan ju vara riktigt kul ibland. De flesta killar drar till med ett " Hej hej" medans de fortsäter gå.
Men så kommer det stora undantaget. Det är en kille. Han kanske går i fyran, kanske femman. Han måste ju såklart också bli hälsad på tänker jag och säger ett glatt " Hej!"
Till min förvåning ignorerar han mej inte bara, han skrattar inte åt mej, och han verkar inte bli stressad av det heller. Han vänder sej bara om ( det kändes som om just det gick i slowmotion) En riktig bitch-turn-around.
Sedan gör han det som fick mej att bokstavligt tappa hakan. Han höjer ena ögonbrynet, granskar mej nerifrån och upp och sedan säger han " Ehh.....typ Hej?" . Det var inget nervöst "eh" han gjorde. Utan det drygaste av drygaste man kan tänka sej. Och så går han vidare upp för trappan. Och lämnar mej med mina asgarvane kompisar. Tanken går runt runt i mitt huvud: Jag blev ägd av en liten snorunge! Helt otroligt SÖNDERÄGD blev jag.
Och den enda bilden i jag har i huvet är när den där.....lilla saken lyfter på ena ögonbrynet. Det är inte Mean Girls vi snackar om här. Det är en FYRA!! En fyra som langar bitchblickar och kör med from head to toe look. Inte ok.
Han ska va rädd för mej. Han ska säga ett nerövst " He- he -hej...." snava och ramla med sin musikpärm och springa vidare. Inga bitchfasoner!
Jag kan fortfarande se den där lilla snorungen göra den där blicken. Och jag ryser.
Gott folk, jag tror småfolket i världen är på språng och vi bör akta oss för detta kan bli blodigt.
Dagens tack går till: Arvid i min klass. Han förstår nog inte varför men han får det iaf. TACK!
Kommentarer
Postat av: Ida
Bra skrivet, Lea ;)
Trackback
