Livet är en fest så bjud in dej själv!

Förr när man va liten köpte man ju ( eller i allafall alla tuffa) köpte ju julkalenderns dataspel. Man satt där och lyssnade så otrooooligt noga när de på Bolibompa läse upp dagens kod som öppnade ännu en spännande lucka med ett nytt spel. ( Oh my god, man dör ju nästan av upphetsning eller vad säger ni?) Ett speciellt julkalender-dataspel som jag kommer ihåg var Julens Hjältar. Personlig favorit.
I de flesta spelen där går något på tid och så har man kanske.....sju liv? Då gäller det att inte klanta till sej så man förlorar alla sju liv man har. Jag minns speciellt ett av spelen då man ska lägga ner gubbarna i spelet i olika saker typ i tändsticksaskar eller i en hårvaxburk för att "VAKTIS" inte ska hitta dom. Det går på tid och man hör hur ett elakt skratt kommer närme och närmre.I panik försöker man få ner alla tusen gubbar i föremål men IBLAND. Ibland så händer det att man inte får ner en gubbe i något för att den inte passar. När man försöker få ner dom i nåt förbannat föremål men det inte går säger dom någonting för att visa att " Hey! Jag går inte ner här idiot!"
Och det är på sättet de säger det som gör mej så närvös.
Det finns en julbock som säger " ÄSCH" en tomte säger " Neeeeeeeeeeeeeej" och en seg pepparkaka säger "OJDÅ!" Och jag blir lika stressad var enda gång. De sitter där och ojjar och äschar sej. FÅ PLATS I DEN  FÖRBANNADE BYTTAN DÅ!!! Det är nästan så man vill ta till våld.
Och när man hör det där elaka skrattet från vaktis och alla som bara tjatar på en att "Äsch, jag fick inte plats i vaxburken och det är bara 15 sekunder kvar och du kommer och förlora och du suger och du beter dej som ett damp-barn när du håller på sådär lillavän". Då får jag spel!

Man hör hur en dörr öppnas, ett elakt skratt och så har man förlorat.

En annan lucka är en frågesport med halmbocken. Han ställer en fråga och ger tre svarsalternativ. Detta går också på tid ( snacka om att stressa de stackars barnen som med nöd och näppe klarar sej till nivå 5)

Man får en lysnade lampa när man svarar rätt. Men om man svarar fel.....då säger han " FEEEL!"

Det blir nästan som ett hån. FÖRLÅT FÖR ATT JAG INTE VET VAD SOM INGÅR I DIN SATANS JULSYLTA DÅ DIN DUMMA HALMBOCK JAG SKA BRÄNNA UPP DEJ!

Jadu....det upprör mej fortfarande. Kanske har jag damp när det kommer till att förlora i Julens Hjältars dataspel.

Förlåt då. Bara för att jag är omogen.

Dagens tack går till: Therese som lät mej praoa på Muffin Bakery. Merci!                                                                            






  DÖ!!

http://youtube.com/watch?v=GdtplFBo_c0 ( introt till spelet där man ska gömma gubbarna)

Man lär sej mycket av att lyssna och titta på andra människor på tunnelbanan har jag märkt.
Jag var trött igår och orkade inte lyssna på musik så jag satt bara rakt upp och ner och såg allmänt less ut.
Så kommer det på två tjejer i 13-14 års åldern som man kanske lite lätt skulle kunna stämpla som fjortisar.
Den ena tjejen har långt brunt hår och och sitter konstant och "fluffar upp det" medans hon speglar sej själv i fönstret på tunnelbanan. Dom börjar prata.
" Asså.....du vet Max??"
" Snygga Max?"
" Jaaaa asså MAX!"
" Jaha, aaa"
" Asså jag tror seriöt att han gillar mej, helt seriöst det är nästa övertydliiiiigt, helt seriöööööst!"
Den andra blonda tjejen vrider lite på sej och säger " Ok, gud va kul....."
" Asså jag veeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet det är typ sjuuuuukt.....har du hårspray?"
Den andra tjejen börjar gräva i sin väska. Brunetten pladdrar på om hur intresserad Max är av henne.
Och helt plötsligt från ingenstans säger hon " Asså vet du, jag blev så otrooligt snygg på skolfotot i år, asså det är helt sjuuuuuuukt. Jag menar asså jag brukar ju bli bra på bild och så men ändååååå asså shiiiiit!"
Hon passar på att fluffa upp håret lite mer och speglar sej för 567779 gången i fönstret.
Den andra tjejen sitter rätt tyst. Gud va jag tycker synd om henne. Hur hamnade hon i sällskap med den här självupptagna-fjorren?
Hon ser att jag tittar på henne. Jag försöker ge henne en blick som signalera " Nu! Gå av vid den här stationen vännen, sitt inte här hela vagnen ser att du inte vill va här GÅ AV!!!"
Men hon fattade inte min signal. Hon sitter kvar.
" Jag har en helt ok rumpa faktiskt, jag speglade den igår och den är faktiskt inte helt fel" säger brunetten.
" Hehe ok, det är ju alltid bra....."
" Jo jag vet, när man köper byxor och sååååääääh"
Blondinen nickar.
Brunettens mobil ringer " HALÅÅÅÅÅAAHH?? HEEEIIII GULLUNGÄÄÄÄ!!
Blondinen speglar sej i fönstret för första gången. Då skrattar bunetten till och tar ner sin rosa mobil och säger
" Haha vad var det där för nåt Becca?"
Just i det ögonblicket ville jag bara gå fram och ge denna självgoda brunett en smäll på hennes feta käft som glappade som fan. Jag ville bara skrika åt henne " MEN LÅT DIN KOMPIS TA PLATS FÖR I HELVETE! DU SITTER DÄR PÅ DIN PERFEKTA RÖV OCH BARA VRÄÄÄKER UR DEJ HUR OTROLIGT PERFEKT DU ÄR, VI FATTAR ATT DU ÄR NÖJD MED DITT UTSEENDE, TACKA DINA FÖRÄLDRAR, HJÄLP TILL MED DISKEN EN VECKA HEMMA OCH HÅLL KÄFTEN!"
Oh vad jag önskar att jag hade sagt det.
Blondinen ler till och börjar hålla på med sin mobil. Jag blänger elakt på den självsäkra brunetten.
Och så undrar jag. Hur mycket självförtroende är enough?
Självklart ska man kunna säga att man tycker att man själv ser bra ut. Absolut. Men när det kommer till att det blir som ett skryt. Då är det inte ok längre.
Tjejer med bra självförtroende är fint.
Brunetten på tunnelbanan hade inte självförtroende hon var ju redan....vad är det man säger. "Perfekt".



Dagens tack går till: Arvid och Theo i min klass, samt lattemaskinen i skolans café. Ni gjorde min dag. Tackar!

Ibland häner det att människor tar en del saker för givet som man kanske inte riktigt borde.
Det finns faktiskt lägen då man antingen håller käften eller så försöker man försiktigt ta reda på om det man misstänker stämmer. Så kan man känna sej smart sen. Inte direkt. Ta reda på hur det är, så kan du va lyshuvud sen.
Det jag menar är att 90% av de gångerna jag träffar nya människor tror dom att jag är adopterad. Vilket jag kan förstå men det finns faktiskt undantag.
När jag gick i fyran frågade en tjej i min klass ( inga namn nämda):"Kommer du ihåg din tid på barnhemmet?"
Jag fattade ingenting. Vadå barnhemmet, vilket jävla barnhem?
"Va...?" frågade jag lite undrande.
" Ja asså kommer du ihåg hur det var när du bodde på barnhem?"
" Asså jag är inte adopterad"
Så helt plötsligt säger en annan tjej " Jo det är du ju"
Chockad av hennes komentar svarar jag " Nej det är jag inte"
" Men Leontine det är inget konstigt, det är ok att va det"
"Hehe sure bacon man jag är inte det....ok?"
" Jo men det är du ju, din mamma är ju ljus"
" Jaha....och?"
" Och du är......brun"  Haha blir full i skratt var enda gången jag tänker på det här  faktiskt.
" Men min pappa är från USA han är också......"brun"...förstår du?"
" Nej men det är ok att vara adopterad jag säger bara det, det är inget att skämmas för"
MEN VA FAN ÄR DITT PROBLEM MÄNNISKA JAG ÄR INTE ADOPTERAD OM JAG VA DET SKULLE JAG VÄL ÖPPNA KÄFTEN OCH SÄGA DET ELLER HUR??
Så sa jag ju såklart inte men tänkte innom mej.
" Ja...hehe"
Mamma berättade för mej idag att en gång när vi va små kom det fram en liten tjej till henne. Tittade på mamma och sen på oss och sen sa hon " Vart har du hittat dom någonstans?"
Haha asså seriöst? Visst ungen va liten men kom igen. Vart har du hittat dom någonstans?
Det låter ju som om vi var typ två par raggsockor eller nåt och så frågar någon vart man har hittat dom i affären så svarar man " Dom hänger till höger där borta vid damavdelningen"
Ja, mamma kanske hittade mej och min syster hängandes på damavdelningen på H&M eller nåt. Fyndigt värre mamma, verkligen. Köp en betala för två. Klart man slår till!
En annan gång var när jag var på någon samling för föräldrar och barn i min syrras skola. Så helt plötsligt från ingenstans kommer hennes mentor fram till mej och säger " Du är Claras lillasyster eller hur?"
" Ja det är jag"
"Nämen så trevligt, ni är mycket lika"
" Haha ja kanske det"
" Jag menar det är ju helt underbart att man kan få två så lika från två olika ställen"
Vid det här läget fattade jag ingenting.
" Eh.....va?"
" Ja jag menar när man kommer från två olika länder och så ska man bli syskon och så kan man liksom få till det så dom blir lika varandra ändå, fast man kommer från olika länder båda två hihi"
Då fattade jag vad hon menade.
" Ha en trevlig kväll hehe" sa hon och gick iväg med sina byxor uppe vid armhålorna.
MEN VI KOMMER INTE FRÅN OLIKA LÄNDER KVINNA!!  VÅRA FÖRÄLDRAR HAR PÖKAT IHOP OSS FRÅGA MEJ INTE HUR MEN DOM HAR FAN I MEJ GJORT DET I ALLA FALL!!
Så sa jag inte heller, men ville skrika det åt henne. Och sen lägga till " Och för din egen skull dra ner byxorna den där kamelfoten kan seriöst inte va bra för din.....ja."
Haha idiot.
För jag är fan inte köpt på H&Ms damavdelning och jag är inte från andra sidan jorden.
Jag är Lea. Och mina föräldrar har pökat ihop mej all by them selfs!


Dagens tack går tll: Min underbara pojkvän som är så söt så man vill dö! puss puss pussy

Ett flertal gånger i mitt liv har jag känt mej läskigt obekväm i vissa situationer.
Då menar jag inte när man får kallelsen att man ska till tandläkarn eller när halkar på en isfläck på skolgården. Det är bara hemskt. Utan jag menar när man är riktigt obekväm i en situation och man kan liksom inte åla sej ur den.
Tex när jag skulle till doktorn i onsdags. Jag stressar så jag tror att hag ska bryta ihop och böla innan jag ens kommit utanför dörren. Men jag klara mej och hinner med tunnelanan.
Jag känner mej en aning un fresh kan man väl säga. Jag håller väskan i högsta hugg och bara väntar tills jag ka sätta mej och lugnt lyssna på musik.
Men det är det som är grejen...
Jag får ju inte gör det.
För när jag äntligen ser en plats där jag tänker sätta mej ser jag det man allra minst vill se.
Min granne.
" Leeeah! Kom och sitta kom och sitta!" säger hon och ler så man tror att snaaaart lossnar underkäken.
" Hehe...heeej" säger jag. Och jag måste erkänna att jag faktiskt försökte se lite glad ut. Men det såg nog mera ut som en grimars. Men hon verkade inte ta illa upp.
" Vart ska du så här dags lilla vän? Klockan är ju ett på eftermiddagen...." frågar hon och ser ut som en tvättäkta bullmamma som väntar på att sina barn ska komma hem och upptäcka att mamma har gjort en heeeelt ny plåt med 511 nya kanelbullar som bara väntar på att bli uppätna.
" Jag är sjuk, så jag ska till doktorn" svarar jag och ber till gud att hon inte ska fråga vad jag är för sjuk.
" Oj oj oj lilla vän! Vaför är du sjuk?"
Men hur fan ska jag veta det????
" Ja det är något som går i skolan tror jag"
"Jassååå Jassååå, vad jobbigt då....mmm så jobbigt"
Hahaha no shit kvinna??
Och hon pladdrar på och pladdrar på.
Och den frågar hon frågan som man inte vill höra.
"Och hur går det i skolan då?"
Jadu, det suger. Så jävla hårt. Jag är försenad med typ alla inlämmnings uppgifter, jag har skrivit ner vad jag ÄTER på ett papper över en hel vecka,  jag måste va med mer på gympan och helst av allt vill jag pensionera mej från all den där skiten.
"Jodå, det går bra, det är ju så mycket  nu med betyg och så men det går"
Haha fy fan va du ljuger Lea.
"Nämen så bra så bra så bra"  säger hon och ler så läskigt vänligt att jag blir rädd.
Så hör man " Nästa Fridhemsplan"
Jag ser min chans, hon ska av vid T-centralen.
"OOOOOJDÅ! Jag hade glömt att jag skulle gå av vid FRIDHEMSPLAN idag! Hehehe, men vi ses.....he..hejdå"
För första gången i mitt liv har jag flytt från min egen granne som bjöd mej på saft när jag va liten. Förlåt *******
men jag orkade inte sitta där och diskutera vädret och att du varken dricker alkohol eller kaffe. Förlåt förlåt förlåt.
Jag går av och går en omväg till doktorn. Och när jag äntligen är påväg hem och står vid Fridhemsplans station och går på tåget skiter jag i vart jag sätter mej. Men oj vad jag inte skulle ha gjort det. 
För mitt emot mej sitter en lärare från min underbara skola. Som jag visserligen inte har i nåt äme men det hindrar inte henne från att börja prata. Så då är det bara att börja om från början.
"Heeeeeeeeeej.....fuck fuck fuck"

Dagens tack går till: Min egen mamma som lät mej stanna hemma idag. Tack tack 

Då har jag lagt ner fem min av min dyrbara tid till att skaffa en blogg.
Så vad gör man med en blogg då?
Skriver om sitt otroligt ointressanta liv, lägger ut bilder, skriver lite hur besöket hos mormor var förra fredagen, berättar att man lärt sig göra sparrissoppa på hemkunskapen och att man ska ta bort sin limegröna tandställning om tre år och har redan gjort en nedräknings-kalender som man satt upp vid sängen så man varje natt kan ligga och tänka " Nu är det bara 3 år och 159 dagar kvar......åh så spännande"
Japp, det är typ det man gör.
Så varför inte prova?
Jag var inte hos mormor i fredags och jag vet inte ens hur sparris ser ut ( kom igen vem fan vet det?) och jag har absolut ingen limegrön tandställning. Men jag kan ändå dela med mej av mitt underbara...intressanta liv.

Just nu kunde mitt liv inte vara mer ointressant om jag ska va ärlig.
Jag är magsjuk och har haft migrän hela natten.
Om någon såg mej nu skulle dom nog börja undra om jag hade rymt från psyket eller om jag var hög och typ gått vilse från plattan. Men det har jag faktiskt inte gjort, tro det eller ej.
Min kära mamma säger åt mej att äta kokta morötter och dricka vatten....
Jag blir typ deprimerad när jag hör det.

Morötter......och vatten. Kom igen.

Ni som känner mej vet att jag klarar mej inte på morötter och vatten.

Och på lördag firar jag och min pojkvän ett år tillsammans. Och han ska bjuda ut mej på resturang....

Och här sitter jag och är magsjuk. Det är nog bäst att jag trycker i mej mina äckliga morötter och dricker det där jobbiga vattnet så jag blir frisk. För det värsta som skulle kunna hända är att vi måste sitta här hemma i tystnad för att vi inte kan gå ut och det är mitt fel. Och i ren panik erbjuder jag honom lite kokta morötter och vatten.

Då skulle jag aldrig förlåta mej själv.

Dagens tack går till: Serien Nya Tider, garvade mej igenom hela avsnittet för det var så grymt töntigt. Ni gjorde min dag med era otroligt serösa blickar och manus. Tack tack .